Samlare

I morgon är jag hemma, allt snurrar i huvudet. Jag har mycket nedskrivet, mycket kvar att skriva.. Vänta lite.

Hissen

Han hade väl läst det, brevet jag satt mig ned och så fint författat innan jag åkte.

Vi åker upp och ned i hissen, inget stopp, ingen kliver av, ingen vet vart vi ska.
Så vi står kvar, för att vi vill, för att vi kan, för att vi hoppas.
Kanske.
För att vi borde.

Dödens död

Jag blev sjösjuk och frös sedan ihjäl!

Arbetet kallar.

Titanicdrömmar och sökandet efter Jack, jag ska nog allt finna honom.
Lockar fram honom genom att kliva över relingen, kanske inte nej.

 

Antilopen.

När mamma genom teckenspråk förklarat vem det var som hade dykt upp i affären galopperade jag iväg som en antilop jagad av djungelns konung, försökte finna en flyktväg men väggarna trängde sig inpå. Mitt gömställe blev sedan bakom hyllorna med kattmat, där kunde jag andas ut. Puh! Så pinsamt det kunde ha blivit.
Ehm, vad pinsamt det blev.

Det är Sverige, det är landet. VIKING.

Innan isen spricker.

Det är typiskt mig, tacka ja till allt som innebär biljetter, resor och ett erbjudande att komma bort. Jag hinner inte riktigt tänka mig för innan jag tyst tackar ja, jag tvekar inte förrän efteråt. Där och då ser jag bara möjligheter att fly från tystnaden, jag tror att jag på andra platser genast blir någon annan. Fri från blyhuvudet, karuselltankarna och öllyckan borde jag kunna andas ren luft ett tag.

Men fröken, som jag skrev i brevet.
Tanken är lika tydlig och klar på ett hustak i Madrid som den är i en skokartong i Sverige, man kan inte fly. Med det sagt förstår även du att jag kommer vara samma råbandsknop på den öde ön som jag är här hemma i ett jämngrått Södermanland.

Lura mig vart du vill, jag är så lättlurad att jag kan lura mig själv utan att märka av det. Någon måste bevisa motsatsen, vara säker på sin sak, ge mig fakta, ge mig någonting genomtänkt, svårläst och sant. Ge mig svar och få mig lättläst. KNYT UPP!

Om jag åker slipper jag ramla genom isen när den spricker, jag fintar faran genom att befinna mig på annan plats. Ingen hinner med, jag är snabb i svängarna, jag hinner över, jag överlever.
Säg någonting.

En näve näring

När jag önskar

När vi står där i januaris näst sista vinterpust och du erkänner och lovar, när jag gör mig liten och sårbar för att ge utrymme för ditt mod, när jag blåögt lyssnar till vartenda litet ord, varenda lång utdragen mening, när jag låter mig lugnas av din röst,när jag förstår, när jag nämner, när jag säger rakt ut att jag är rädd,  när jag önskar att det gick att drunkna i någon annan.

När du kysser mig och vi skiljs åt slänger jag en hel del av mina rädslor i soptunnan och somnar tryggt. Allt kommer bli bra nu, vi fortsätter härifrån, fortsätter skriva historia.

Men jag förstår vad de menar med att morgondagen är en ny dag. Man börjar om helt enkelt.

Arbetsdagar är bra dagar.

Jag älskar de dagar då folk har beställt bakverk och jag får ägna ett antal timmar åt att skapa dessa. Måste alltid testa någonting nytt.

”Tant Berg, nu kommer jag med smörgåsar till dig”