Hissen

Han hade väl läst det, brevet jag satt mig ned och så fint författat innan jag åkte.

Vi åker upp och ned i hissen, inget stopp, ingen kliver av, ingen vet vart vi ska.
Så vi står kvar, för att vi vill, för att vi kan, för att vi hoppas.
Kanske.
För att vi borde.